En dag på cykeln

Äntligen var det dags att hitta lite tid till att cykla igen. En hopplös hinderbana har jag fruktlöst försökt forcera den senaste veckan, som blev helt träningslös. Illa, illa.

Tack vare Olof blev det dock cirka 60 km över i stort sett alla kullar i närheten av Malmö. En fin tur i helt underbart väder som avslutades vid brofästet. Nu hoppas jag på fler dagar på cykeln den här veckan men mörka moln tornar upp sig, så vem vet...

Olycksfritt?

Ikväll vankas Onsdagsspurt, så vad passar bättre än en lugnande låt för att undvika fler olyckor?

Figurines - Race You

Att cykla med en legend

Igår fick jag chansen att cykla med en mytomspunnen legend. Jag har hört många beskrivningar av denna kraftmaskins kapacitet men aldrig fått känna på den. Jag trodde att jag skulle få ett smakprov när vi körde Malmö - Trelleborg - Malmö men då cyklade JP, som han heter, på fastnav och jag vill minnas att jag cyklade ifrån honom.

Igår var det dock en annan femma, nu satt det växlar på cykeln och vaderna var blottade och hej vad det gick. Fullt sjå med att inte tappa hjul när han drog, särskilt de gånger han drog efter mig och jag redan var trött. Tack för den pulshöjaren, JP.

En härlig snabbis på den skånska myllan blev det. Kvällen avslutades med grillning och sedan pizza vilket nog indikerar att kaloriförbrukningen på 313 C inte riktigt stämmer... Sabla pulsband att strula.

Det blir färre och färre bilder från rundorna nu. Jag cyklar istället. Konstigt.

CykelCity Gran Fondo Eslöv

Känslan av att vara nöjd är en härlig känsla. Att överraska sig själv är en härlig överraskning. Att cykla i solsken och backar är härligt.

CykelCitys Gran Fondo i Eslöv gick över förväntan. Dagarna innan höll jag på och nojade om att målet skulle hinna stänga innan jag kunde rulla i mål, kanske var det lite onödigt mycket nedvärderande av min förmåga, men jag var på riktigt ganska orolig över backarna. Så här gick det:

Gustav, Christofer och jag hade till en början svårt att hitta en grupp att köra med. Jag tyckte hela tiden att det gick för långsamt och hetsade om att köra ikapp nästa grupp, jag var sjukt otålig. Till slut smög vi in i en grupp om 5-6 pers och körde tillsammans till första backen där våra klättervilliga ben fick oss att lämna dem bakom.

På toppen av första backen behövde Christofer dock lätta på lasten lite så vi stannade till ett par minuter och gruppen körde förbi. Vi trampade på nerför för att komma ikapp (vilket jag tror vi gjorde) men det var förgäves för mellan backe 1 och 2 punkterade jag framdäcket i en grop som ingen varnade för (det var alltså inte mitt fel, det är det aldrig). Gruppen vi körde med då susade vidare medan jag lite för stressad bytte slang på rekordlång tid.

Då var det bara till att jag ikapp igen och strax innan andra backen gjorde vi sällskap med en ny grupp. Dessa ville dock inte hjälpa till med att dra och gnällde på att vi körde för fort... Nåväl, vi skakade av oss dem i backen och i nedförskörningen blev vi upphunna av ett gäng som vilat på toppen. Vi gjorde dem sällskap till den tredje backen där vi fick lämna dem på botten. Här körde vi dessutom ikapp flera av dem vi cyklade med i första gruppen, det var en underbar känsla att passera cyklist efter cyklist i uppförsbacken.

Efter den tredje backen var det lättåkt men nu började låren krampa och som en Triss-vinst dök ett sällskap om tre upp och hjälpte till med dragjobbet. En av dem upptäckte att jag tömt båda flaskorna och gav mig fri tillgång till hans vatten. Det var nog det som gjorde att jag kunde hänga med och hålla vettigt tempo hela vägen till mål. Tack för det.

Och tack Gustav och Christofer för en fin dag. Bilden ovan visar den sadel Christofer lyckades vinna. Själv gick jag tomhänt från lotteriet men det kvittar.

Måste

Något av det bästa som finns just nu är att komma hem från jobbet och sätta på lite kaffe, bre en smörgås eller två och sedan slå på Eurosport och titta på Girot. Efter en halvtimme brukar jag somna som ett litet barn. Men det är inte all dagar som det passar sig och idag är en sådan.

Dagens plågsamt platta etapp fungerar som storsläggan och jag blev tvungen att ta tag i datorn och skriva det här för att inte somna. Måste hålla mig vaken. Måste se Ravenna där jag var på besök som barn 1987, kanske känner jag igen mig...

Måste också se över cykelns skick inför lördagens Gran Fondo. Måste laga mat. Måste jobba lite till. Måste sova. Måste bli lite snabbare.

Upp för backen

Känslan av att jag gett mig in på dumheter gnager i mig. Anmälan till Eslövs Gran Fondo som går på lördag kan vara det dummaste jag gjort på länge. Jag kommer tvingas ta i för allt jag är värd om jag ska ta mig runt på en tid som går att offentliggöra utan att behöva sälja kolfiber och köpa cykelkorg istället.

Det finns liksom backar längs banan. Jag kommer ligga sömnlös hela veckan.

David Kilgour, The Heavy Eights - I'll Climb Back Up That Hill.

Starka ben med frukt

En härlig sväng till Skanör och Da Aldo för en kaffe och lite fruktsallad. Som cyklist är det svårt att inte gilla Da Aldo, cykelkläder innebär nämligen gratis kaffe. Så borde det vara på fler ställen... Jag kan tänka mig gratis mat på Ica, gratis cykel hos den lokala cykelhandlaren, gratis boende. Jag ska försöka fixa det.



Efter fika var det dags att dra sig hemåt igen. Det var kallt, kallt, kallt innan medvinden tillät oss få upp temperaturen igen. Sen gick det fint tills regnet kom och vi sökte skydd under några träd tills det värsta var över. Resten var bara fin medvindscykling.

Onsdagsspurt med ambulans

Det började så fint, med utdelning av ledartröjor och gott humör. Jag fick dock slå på en tidig spurt för att hinna tömma blåsan, men jag var inte snabb nog och fick jaga ikapp.

Men allt sånt känns banalt och oviktigt när tre cyklister går i backen på den andra spurten. Ambulans och brandkår till platsen. Två av tre kunde resa sig upp och tycks ha klarat sig relativt bra. Den tredje bars iväg på bår med krage.

Hoppas att ni repar er snabbt och att ni är tillbaka snart.

Blå cykel

Innan gårdagens träning hann jag titta lite på Girot. När jag var ute i hallen hörde jag Vacchi oja sig så jag gick tillbaka men lyckades som tur var missa bilderna på Wouter Weylandt. Har sett något i efterhand och det såg mycket obehagligt ut. Obehagligt och rysligt.

Idag blir det troligen en samlad klunga som går runt men om bara några etapper kommer alla köra igen som om inget har hänt. Det känns fel, men jag känner inte att jag kan klandra dem heller. Det är inget som blir bättre av att avbryta hela alltet.

Var försiktiga på cykeln.

Hauschka - Blue Bicycle

Måndagsmys

Sablar vad skönt det är med vårvärme. En helt underbar eftermiddag på cykeln först i motvind/sidvind och sedan medvind/sidvind fick upp smilbanden rejält. Jag blev slutkörd flera gånger men återhämtade mig snabbt och avslutade med att spurta flera gånger innan jag bar upp cykeln de fyra trapporna till den väntande lasagnen. Idag är livet så bra det kan vara.

Tack Christofer och Filip för en underbar eftermiddag.

Vilse i punkakan

Tio mil i ett sansat tempo för att försöka hitta en ansträngningszon som funkar under lite längre tid. Det var planen för dagen. Följande ingick inte i planen:

- köra vilse för att GPS slutar funka
- egentligen inte vara vilse för det hade ju varit skoj. istället plågsamt medveten om att jag kört i medvind åt fel håll och bli tvungen att vända tillbaka i motvinden
- få mitt livs första punka



Eftersom jag aldrig punkterar har jag bara med mig en slang och en CO2-patron vilket fick mig att fega ur och inte köra den planerade rutten eftersom jag aldrig hade kunnat förklara för någon var jag var om jag punkterat igen... Därför blev det kortare.

En konstig träningsdag som avslutades på odlingslotten när jag såg att K och S var där. Jag fick anstränga mig för att inte äta upp den första jordgubben som var alldeles röd och fin.

Rapsen har börjat blomma vilket förutom på rapsen även blir tydligt på kläder med alla rapsbaggar som försöker åka snålskjuts.

Fredagsfys

Jag rosslade som ett gammalt spöke som rökt i hundra år när jag trampade iväg efter jobbet. Av den anledningen blev det inte fullt så hård träning som jag hade tänkt mig, endast 50 minuter men när jag kollar på klockan nu inser jag att det var alldeles lagom annars hade jag blivit sen till kvällens begivenheter.

Trevlig helg!

Uppväxling

Efter onsdagens misslyckande har jag nu insett att det nog krävs att jag växlar upp träningen några steg om jag ska utvecklas den här säsongen. Jag är annars ganska nöjd med att vara en solskenscyklist och har egentligen inga ambitioner att vara snabbare än någon annan, det är inte därför jag cyklar. Det jag däremot inte är nöjd med är att jag inte cyklar så fort som jag borde kunna göra och det är ju faktiskt mitt eget fel.

Om luftrören som känts konstiga sedan onsdagens köldtempo känns ok i eftermiddag blir det således en uppväxling när det gäller träningen, inget jävla rullande och sånt finlir.

Grizzly Bear - Shift

Onsdagsspurten 4/5

I afton bjöds det upp till prolog för årets Onsdagsspurten. Prologen innebar att vi rullade genom banan och noterade de olika spurtetapperna. På den femte spurten kördes det individuellt tempo på en ca 1.4 km lång sträcka. Jag valde tyvärr samma taktik som förra året och kroknade således halvvägs... Detta trots att jag inför starten tänkte att jag skulle köra lite sansat så att jag kunde köra fort in i mål där folk står och tittar. Så blev det alltså inte utan jag krampade in mig i mål i gångfart. Snyggt.

Förutom att jag är dum och svag vill jag också skylla lite på det svinkalla vädret. Nu tänker ni att alla körde under samma väderförhållanden, men så var det alltså inte. Det var alltid kallare just där jag var. Och blåsigare.

På väg till tempo.

Målgång för tempo.


Hästarna blev sugna på att spurta så fort de hörde ett diskhjul.

Det röviga livet som proffscyklist

Alltså, hur jävla rövigt är inte livet för proffscyklisterna egentligen? Fredrik Kessiakoff får bara några få dagar innan start reda på att han inte får köra Giro d'Italia i år. Jag hade blivit vansinnig och aldrig lyckats klämma ur mig följande sansade rader om laget:

"Of course I am disappointed having prepared for it all spring, but on the other hand I have no problems accepting and respecting a decision from the team. There will be new challenges ahead." Fredrik Kessiakoff.

Jag förstår ju att alla som får ett sådant besked egentligen hatar den som tagit beslutet, men att bara de som är duktiga på att kontrollera sina känslor lyckas dölja dem. Det är nog bara det som skiljer mig från en proffscyklist, att de kan tänka på sitt levebröd och sina sponsorer innan de reagerar på tråkiga besked. Det och antalet flygmil, men annars är vi nog lika.

Hata blåvitt

Nej, det här har inte blivit någon fotbollsblogg. Titeln syftar på ett misstag det klantarsel till bloggare som jag är gjorde när jag beställde lite prylar från Parker.

Jag lyckades klicka i fel rad i menyn och hem skickades därför en blåvit tröja istället för svartvit. Kom igen! Blåvit? Till en svartvit cykel? Det går ju bara inte, så nu får jag lägga några kronor extra på att skicka tillbaka och byta (om butiken går med på det).

På bilden ovan syns jag till höger i snygg vitsvart tröja, vilket funkar bra det också.

Undivker landsvägscykling i möjligaste mån

Det blev ju inte särskilt skoj med den där chatten, tycker jag. Det kanske var mer underhållande att följa den i realtid än att läsa den såhär i efterhand, men jag tycker att det var väldigt intetsägande. Eller snarare, samma sak om och om igen-sägande.

Jag har dock två passager som jag tänkte citera från Sydsvenskan:

Anna: Fråga till Andreas Grass: Efter att du blev fälld för att ha cyklat på Solgatan i Lund såg jag dig göra samma sak på samma väg i vintras. Varför fortsätter du? Kan du inte köra långsammare på cykelbanan i stan och vänta med den snabba träningen tills du är ute ur stan?
Tävlingscyklist Daniel Grass: Jag är bror till Andreas...Domen är överklagad för det första. Visst kan man vänta med att cykla fortare tills man är ute ur stan. Men i så fall skulle man ställa samma krav på alla trafikanter som är på väg hem från jobbet. Varför ställa detta kravet enbart på cyklister bara för att det råkar finnas gång- och cykelbanor??

Ovan citerade chatt väcker lite obehagliga känslor, och nedan uttrycker sig polisen klart och tydligt:

XB: Detta med att cyklister medvetet prejas av vägen av bilister händer tyvärr ofta, de flesta som cyklat landsväg har råkat ut för incidenter. Vad görs för att öka tryggheten och säkerheten för oskyddade trafikanter, såsom landsvägsscyklister? Hur kan man som cyklist skydda sig mot galna bilförare?
Trafikpolischef Greger Nilsson: Cykelnätet byggs ut allt mer vilket Polisen ser positivt på. Vi ser helst att man undviker landsvägscykling i möjligaste mån. Det går tyvärr inte att skydda sig helt mot ytterligheter men det behöver ju inte vara en "galen bilförare". En olycka händer ju så lätt.

Nu ska det i ärlighetens namn sägas att polisen senare försöker förklara vad han menar med att "Vi ser helst att man undviker landsvägscykling i möjligaste mån" men jag tycker ändå att det var så bra sagt att jag struntade i träningen i kväll. Lika bra det för nu regnar det.

Vill du chatta med en tävlingscyklist?

Funderade ett tag på några fyndiga kommentarer och någon slags ironi om att chatta men jag pallar inte riktigt, utan tänker helt enkelt bara tipsa om att du kan chatta med polisen och så kallade "tävlingscyklister" i morgon kl 12:30 på Sydsvenskans hemsida. Detta med anledning av de ständigt återkommande konflikterna cyklister och bilister emellan.

Gårdagens bakisdistans höll på att bjuda på närkontakt med en bil som i dold kurva kom emot oss och jag som sista man i gruppen om tre fick låsa bromsarna och lämna kvar lite gummi på vägen. Men det hade nog varit mest mitt fel om jag kraschat så det vill jag inte chatta om.

På bilden ovan syns en cyklist på fel sida vägen upptagen med att på sin telefon chatta med en annan cyklist om vem som skulle ta nästa förning och varna för mötande trafik.