Bakisdistans

Den planerade distansträningen blev saboterad av öl igår kväll och natt. Det är inte den bästa uppladdningen att vara ute och rumla som en tonåring natten innan det ska tränas, men det fick det vara värt.

Med ett huvud som inte alls kändes närvarande cyklade jag iväg i sällskap av Dan och Christofer. Förra gången vi cyklade tillsammans gick varenda del av min kropp sönder så jag var lite orolig hur det skulle funka idag. Det var tidigt klart att de andra inte hade samma planer på distans som jag hade. Efter cirka 20 km insåg jag att några 100 km lär det inte bli idag, tempot var alldeles för högt för lilla mig för att hålla ut hela vägen.



Det blev dock 67 km i strålande solsken via sydkusten och ofrivilligt Trelleborg på grund av att jag ritat ut en väg som typ inte fanns... Oops.

Fredagsfys med lite av varje

Länge trodde jag att jag skulle bli själv upp och ner för backarna vid brofästet idag, men Christofer hörde av sig och så blev vi två. Tio gånger uppför den inte särskilt långa men tämligen branta backen på södra sidan av bron. Jag glömde kolla hur många procents lutning, men det är säkert 90% vid de flackare partierna...

Efter första vändan på toppen rullade vi ner och vid botten svängde jag ut på en grusplan för att mata den nya cykeln med en SPD-vurpa och några kilo grus. Armen var lite sugen på småsten så den fick sig lite tidigt lördagsgodis.



Jag måste nog börja raka armarna också. I morgon blir det solskensdistans.

Motvind, kantvind, medvind

Dagens träning var den första på länge på grund av sjukdom. Jag missade nästan hela påsklovets strålande solskensväder men tänker ta revansch de närmsta dagarna. Idag återförenades jag med favoritbackarna mellan Bara och Hyby.

Kroppen kändes ovan vid att cykla och inte blev det bättre av att jag styrde ut från stan i motvind/kantvind på 10 m/s. Jag segade på men redan efter 5 km ville jag vända och få vinden i ryggen istället. Det kändes så tröstlöst och vändpunkten verkade vara så långt borta, planen var att köra ca 60 km men det blev bara knappt 40 km. Detta trots att jag hela tiden försökte intala mig att varje meter i motvind kommer belöna sig när jag vänder tillbaka mot stan igen. Att jag dessutom hade lite ont om tid gjorde inte det lättare att köra enligt planen så efter 18 km motvindskörning plockade jag ut min belöning, vilket syns tydligt på min träningsdata på Garmin. Lite besviken blev jag på mig själv, hade jag bara bitit ihop lite till hade det inneburit ännu mer medvind. Medvind som tillät lättande av klädsel...



När jag vinglade fram i motvinden i rusningstrafik kunde jag inte sluta tänka på galenskaperna som utspelade sig i tisdags. Jag tänkte att varenda bilist var ute efter mig, att de läst och blivit inspirerade likt tonåringar höga på kung fu-filmer sparkar på allt de ser. Mycket otryggt.

Plats tjugo

Det är en del inköp som jag skulle vilja göra, men har lite svårt att motivera för plånboken. Bland annat en ny hjälm, den Bell Alchera jag köpte förra säsongen har aldrig känts riktigt bra, den har känts jättestor på huvudet. Jag är också sugen på ett par nya pedaler men egentligen inte i behov av det.

Kan ni tänka er, det hade räckt med en tjugondeplats i Liege - Bastogne - Liege för att finansiera det mesta av inköpen (se Cycling Tips). Hade jag vetat det tidigare hade jag ju kunnat rulla med och låtit Gilbert köra skjortan av de andra medan jag flinat i mål nöjd med mina 500€.

Helt utan gnäll

Nej, jag ska inte gnälla över att jag är sjuk på lediga dagar eller att jag utöver febern idag också lyckades åsamka mig en sträckning i ryggen. Påsken handlar väl om lidande så det är bara att omfamna korset och låta spikarna köras in hårt och djupt.

Nedan en liten film som illustrerar hur det känns i huvudet för tillfället. Ett tack till Velogogo som postade den för enågra dagar sedan.



Hoppas att ni njuter av solen och cyklar många mil.

Dags att lägga cykeln på hyllan?

Gårdagens chansning med att träna fast kroppen inte kände sig helt hundra verkar ha gått käpprätt åt helvete. En dag med feber och allmänt miserabelt gnyende blev något lättare att genomlida tack vare skapelsen ovan, parkerad utanför China Center Livs på Möllevångstorget. Igår skrev jag att jag aldrig varit så glad över att se en elcykel i hela mitt liv, men jag får nog uppdatera till idag. Kolla här för mer info.

Jag får ont i tänderna, så söt är den.

Att ha hjulen på det rätta stället

Under gårdagens promenadcykling gav cykeln ifrån sig en massa missljud som indikerar att det är dags för service. Växlarna behöver nog ses över igen men så verkar även bromsarna ha spårat ur. Jag är lite rädd för att det är bakhjulet som blivit skevt, men har inte vågat kolla. När jag står upp och trampar låter det som att fälgen går emot bakbromsen. Ajaj.

Bra låt med svag koppling till cykel #19: Field Music - The Wheels Are In Place

Strade Bianche i Skåne

Äntligen var det dags att stirra förkylningen i vitögat och helt enkelt bara trampa lite. Efter lite roddande fick jag med mig Alexander och Christian, den senare på premiärtur och som lämnade oss andra efter ett par mil. Kul att ha dig ute igen, Christian.

Jag hade ritat ut en ny runda som i promenadtempo skulle runda naturreservatet i Skrylle och sedan leda hem igen. När jag satt där och ritade noterade jag aldrig att jag ritade en runda på grusväg. Även om cykeln har några mil på nacken nu är den ändå så pass ny att jag är lite fånigt rädd om den. Men efter att ha velat lite hit och velat lite dit körde vi vidare på den planerade rutten.



Vi belönades med ett makalöst vackert landskap och jag tjatade på Alexander att njuta av naturen. Själv hade jag fullt sjå med att hålla cykeln på vägen. Skoj! Jag tror det blir fler grusvägar i år.



I trakterna kring Kongsmarken hamnade vi bakom en traktor med gödsel som skvätte ut över vägen. Här fick jag koncentrera mig för att inte spinna loss i koskit samtidigt som stanken fick mig att bli yr. Inte långt efter det började vi känna oss lite jagade av en kvinna i signalväst som vi kört om tidigare. Hon kom närmare och närmare ju fler backarna blev. Visst, vi hade bestämt oss för att rulla runt på 25 km/h men så snabbt kunde hon bara inte köra. När vi stannade till lite för att kolla GPS susade hon förbi på sin elcykel. Jag har aldrig varit så glad över att se en elcykel i hela mitt liv.

En skön dag i solen som inte verkar ha gjort mig sjukare. Bra, nu kör jag vidare.

Nu skiter jag i det här

Eftersom jag arbetar som lärare belönas jag då och då med lov. Sedan i fredags har jag haft påsklov och det sträcker sig ända fram till tisdag morgon. Synd då att jag passar på att bli förkyld och fånig. Eller snarare på väg att bli förkyld, men det verkar inte bli mer än så och det hade jag tänkt hålla det vid genom att inte träna.

Men nu skiter jag i det här. Nu börjar träningslägret.

Mysigt + andnöd

Sydsvenskan bjuder på mysigt bildspel från CK Ringen.

Själv bjuder jag på andnöd efter att ha gått fyra trappor upp. Någonting är ruttet i trakten kring lungorna.

Snabbare än tåget

Men vänta nu, är det verkligen troligt att jag var uppe på 192 varv/min på senaste träningen? I mina ögon och öron framstår det som tämligen omöjligt. Etthundranittiotvå?

Det börjar nog bli dags att se över utrustningen lite...

20 cyklar kraschar

Bra låt med svag koppling till cykel #18: Molina & Johnson - Twenty Cycles To The Ground.

En kort, ett kort

Pista Malmø bjöd in till måndagsträning och gruppen på sex cyklister accepterade Olas bud på "max en timme". Vi bestämde oss för att köra samma runda som Onsdagsspurten körs, som för övrigt har säsongspremiär den 4/5. Kan vara bra att känna lite på banan för att vara förberedd på att misslyckas med att ta poäng...

När vi skulle till att sätta fart och träna belgisk kedja dök det upp en cyklist från CK Ringen (fick aldrig namnet) som fungerade lite som en coach. Tack för det! Vi trampade på i bra fart och det visade sig när vi nådde slutet att det nog var lite kort. 36 minuter är ju knappt tillräckligt för att bli trött så jag provade att slå på en spurt på slutet. Först trodde jag inte att någon skulle hänga på, jag såg ingen framför mig. Sen hörde jag tåget med Ola och Ringen-cyklisten bakom. Swoosh och så var det kört.

Familjedag på cykel? Nänä.

Sexton cyklister möttes upp kl 10 idag för att trampa ner till Trelleborgs velodrom och sedan hem till Malmö igen. Solen sken, himlen var blå och det var ganska skönt att cykla den första biten. Klungan som till stor del bestod av för varandra okända ansikten hade lite samarbetssvårigheter i början men det ordnade upp sig något efter att jag gormat och haft mig på ett ganska osympatiskt sätt.



Ner till Trelleborg gick det på i ett bra tempo. Mellan Svedala och Anderslöv fick ett par cyklister problem. Här dök det första tecknet upp på att det här minsann inte skulle bli någon familjedag på cykel. Jag försökte dra upp de som halkade efter i tron om att jag var rätt person för det. Egentligen visste jag bättre men som arrangör kände jag ett visst ansvar. När klungan då istället drog på som galningar i backarna på Ugglarpsvägen förstod jag att jag skulle få en tuff dag.

Efter Anderslöv blev sammanhållningen i gruppen lite bättre och de som tappade gavs hyfsade chanser att komma ikapp. Vi rullade in i Trelleborg och beskådade velodromen. Endast en vågade sig på ett halvt varv på den spruckna snöhögsprydda asfalten.



Så långt hade vinden till stor del kommit bakifrån eller från sidan. Nu väntade andra halvan av turen och den skulle inledas med sida mot i cirka 15 km för att sedan avlösas av 20 km rak motvind på 8-9 sekundmeter.

Vi började tappa cyklist efter cyklist. Jag försökte sansa tempot så att ingen skulle bli kvar ensam i vinden men mina desperata skrik fångades upp av vinden och fördes bara bakåt i gruppen. Här blev det lite dumt, vi tappade räkningen på hur många som droppade av samtidigt som täten drog och drog. Själv försökte jag stå över förning efter förning ända tills mitt dåliga samvete tog över och jag gick all out bara för att komma förbi cyklisten till höger.



I panik över att behöva släppa spelade jag ut vad jag trodde var mitt trumfkort:
- Som arrangör kräver jag att ni sänker tempot och stänger in mig i en vindstilla låda!
Jag fick dock bara ett hånflin och ett "Nänä" tillbaka och sen var det kört. De sista 15 km till brofästet tillbringades först i ensamhet och sedan med ytterligare en cyklist om fick släppa tätgruppen som nu blivit fem. I mitt huvud kom jag ikapp den andre cyklisten men jag kan inte bli kvitt känslan av att han kanske väntade in mig för att han inte visste vägen…



Sju av sexton tog sig alltså hela vägen mer eller mindre tillsammans. Var de andra blev av vet jag ännu inte. Kanske blåste någon i havet utan att det noterades. Det blev ju som sagt ingen familjedag på cykel, det här.

I morgon

Ja, i morgon smäller det. Då kör vi Malmö - Trelleborg - Malmö och det ser ut som att vi kan bli en rätt hyfsad stor grupp. Om inte de 14 sekundmetrar vind som för tillfället viner runt husknuten skrämmer iväg alla. I morgon väntas dock måttlig vind på 7-8 m/s.

I kväll blir det lite fredagsfys i form av stretching iförd nya handskar från GripGrab.

Nyfödd

Så snyggt det blev. Equipe cycliste Les Rayons har nu klubbkläder på överkroppen.

Jamen lägg av!

Det är ju helt sinnessjukt vad mycket det kliar på benen nu. Vad gör jag åt det?

Malmö - Trelleborg - Malmö 9/4

Sexton cyklister möttes upp kl 10 idag för att trampa ner till Trelleborgs velodrom och sedan hem till Malmö igen. Solen sken, himlen var blå och det var ganska skönt att cykla den första biten. Klungan som till stor del bestod av för varandra okända ansikten hade lite samarbetssvårigheter i början men det ordnade upp sig något efter att jag gormat och haft mig på ett ganska osympatiskt sätt.



Ner till Trelleborg gick det på i ett bra tempo. Mellan Svedala och Anderslöv fick ett par cyklister problem. Här dök det första tecknet upp på att det här minsann inte skulle bli någon familjedag på cykel. Jag försökte dra upp de som halkade efter i tron om att jag var rätt person för det. Egentligen visste jag bättre men som arrangör kände jag ett visst ansvar. När klungan då istället drog på som galningar i backarna på Ugglarpsvägen förstod jag att jag skulle få en tuff dag.

Efter Anderslöv blev sammanhållningen i gruppen lite bättre och de som tappade gavs hyfsade chanser att komma ikapp. Vi rullade in i Trelleborg och beskådade velodromen. Endast en vågade sig på ett halvt varv på den spruckna snöhögsprydda asfalten.



Så långt hade vinden till stor del kommit bakifrån eller från sidan. Nu väntade andra halvan av turen och den skulle inledas med sida mot i cirka 15 km för att sedan avlösas av 20 km rak motvind på 8-9 sekundmeter.

Vi började tappa cyklist efter cyklist. Jag försökte sansa tempot så att ingen skulle bli kvar ensam i vinden men mina desperata skrik fångades upp av vinden och fördes bara bakåt i gruppen. Här blev det lite dumt, vi tappade räkningen på hur många som droppade av samtidigt som täten drog och drog. Själv försökte jag stå över förning efter förning ända tills mitt dåliga samvete tog över och jag gick all out bara för att komma förbi cyklisten till höger.



I panik över att behöva släppa spelade jag ut vad jag trodde var mitt trumfkort:
- Som arrangör kräver jag att ni sänker tempot och stänger in mig i en vindstilla låda!
Jag fick dock bara ett hånflin och ett "Nänä" tillbaka och sen var det kört. De sista 15 km till brofästet tillbringades först i ensamhet och sedan med ytterligare en cyklist om fick släppa tätgruppen som nu blivit fem. I mitt huvud kom jag ikapp den andre cyklisten men jag kan inte bli kvitt känslan av att han kanske väntade in mig för att han inte visste vägen…



Sju av sexton tog sig alltså hela vägen mer eller mindre tillsammans. Var de andra blev av vet jag ännu inte. Kanske blåste någon i havet utan att det noterades. Det blev ju som sagt ingen familjedag på cykel, det här.




Information

Nu drar det ihop sig.

Enligt prognoser från SMHI, DMI och YR ser det ut att bli härligt vårväder på lördag med medvind till Trelleborg och således motvind tillbaka till Malmö. Perfekt tillfälle att köra slut på sig, med andra ord.

Vi samlas vid Jesusparken i Malmö (korsningen Nobelvägen/Ystadsgatan) och rullar iväg kl 10:00. Vi avslutar vid Luftkastellet vid brofästet så fort vi kommit fram… I Trelleborg stannar vi till en stund vid velodromen.

Vi försöker hålla ihop gruppen så länge det bara går. Tänk 30 km/timmen som ungefärligt snitt. Skyltspurter och annat skoj är välkommet och känner du att tempot är långsamt är det en skyldighet att spurta lite. Se det som ett intervallpass. Det betyder också att om du inte klarar av att ligga på rulle i cirka 30 km/timmen på platten kommer du få det lite tungt och bör således känna efter om du verkligen ska följa med. Givetvis är du varmt välkommen ändå, men du kan inte räkna med att alla väntar in dig.

Såhär ser bansträckningen ut:
http://www.bikely.com/maps/bike-path/Malm-Trelleborg-Malm-9-4503924

Kör du med GPS får du gärna lägga in rutten så att vi kan hjälpas åt att hojta riktningen (du hittar GPX och KML under Share). Fungerar inte formaten med din GPS, konvertera filen med hjälp av exempelvis TCX Converter: http://www.teambikeolympo.it/TCXConverter/TeamBikeOlympo_-_TCX_Converter/TCX_Converter_ENG.html

Det är först och främst, förutom en välkomsthälsning till våren, en träningsrunda. Edit: Tidigare tankar om spurtpriser visade sig vara ett för stort projekt att hinna med. Se det istället som ett fint tillfälle att cykla med andra och kanske träffa nya träningskompisar.

Välkomna att hänga på! Bjud gärna in fler. Det är ju snart vår...

Länk till evenemanget på Facebook: Malmö - Trelleborg - Malmö


Rekognosering 2/4
I underbar vårvärme på regnblött väglag gick dagens rekognoseringsrunda för Malmö - Trelleborg - Malmö 9/4. Jag var inte helt hundra på att jag skulle hitta och det hade ju varit lite snopet nästa helg. Därför testade jag också för första gången att lägga in en bana i Garmin Edge 500. Det funkade mycket tillfredsställande och jag känner att jag fick ännu mer valuta för pengarna, såhär nästan ett år efter inköpet.



En flaska tappades utanför Svedala så jag passade på att stanna till för en fotostund och njuta av det dimmiga vädret. Det var typ 50 meters fri sikt. Jättespännande möte med en dimgrå bil som bara dök upp från ingenstans.



Velodromen i Trelleborg var dock inte i sitt bästa skick. Om inte något magiskt händer på en vecka blir det nog inte några varv nästa lördag. Inte på cykel i alla fall...



Den allra bästa vårklassiker-dimman lättade efter att vi intagit en kopp kaffe på Huses Pizzeria i Trelleborg. Det blåste lätt motvind på väg till Trelleborg så nu väntade medvind och solskenscykling hemåt. När tempen visade +10 hade det bildats tio små sjöar som jag doppade fingrarna i.Handskar åkte av, jag brukar vara en riktigt köldkänslig människa så jag hade på mig vinterhandskarna idag... Så förbaskat underbart härligt vårväder!

På grund av bitvis extremt tjälskottskadade partier diskuteras en alternativ bansträckning. Håll utkik här under veckan för uppdaterad information.

Spänning

Hemkommen från jobbet hittar jag en avi från Kalas. Den var liksom undangömd, låg inte alls där posten brukar ligga och jag misstänker att det är någon som vill att jag ska missa paketet. Någon som tycker att cyklingen tar upp för stor del av min tid och att jag är aningen fanatisk. Jag är dock oförstående, jag har ju till och med så mycket sans att jag väntar till i morgon med att hämta ut paketet (mest beroende på att det regnar och jag inte vill gå ut...)

Tills dess: Tomorrow - My White Bicycle.

Nu kör vi i kort-kort

Christofer och Ola spänner vaderna upp mot Hyby.

Idag drog jag iväg ett meddelande om att jag tänkte cykla ca 30 km efter jobbet. Fler hakade på men distansen tycktes för kort. Två timmar bestämdes istället.

Himlen har varit både klarblå och orkangrå idag så det var lite nervöst om planen på att köra i sommarskrud med armvärmare och knävärmare skulle hålla. Jag satsade allt på ett kort och när jag mötte upp de andra stod Christofer och Ola utan knävärmare och såg lite frusna ut. Henrik begick cykelpremiär för säsongen och hade helgarderat. Min klädsel visade sig vara perfekt för ändamålet förutom den vita tröjan i det nyfallna regnet i Bokskogen...


Christofer på väg mot solen.


Henrik i solen.


Christofer och Ola på väg mot solen.


Vi avslutade rundan vid brofästet.

Hur går det i pulkabackarna i norr?

Raka rör

Igår åkte vinterpälsen av. Det är första gången för mig så räkna med en hel del kommentarer framöver om hur det känns. Har liksom frusit om benen hela natten...

Här kommer en liten teaser på nästa helgs stora cykelhändelse. Ja störst är ju Paris - Roubaix, men strax efter kommer Malmö - Trelleborg -Malmö...

Flandern runt

Eftersom jag i stort sett aldrig håller på en favorit satt jag och studsade i soffan den sista milen av Flandern runt. Herrejävlar vilken tävling det var idag... Det kändes som att typ alla var förtjänta av en vinst.

Grattis Vacchi till det rätta tipset.

Rekognosering

I underbar vårvärme på regnblött väglag gick dagens rekognoseringsrunda för Malmö - Trelleborg - Malmö 9/4. Jag var inte helt hundra på att jag skulle hitta och det hade ju varit lite snopet nästa helg. Därför testade jag också för första gången att lägga in en bana i Garmin Edge 500. Det funkade mycket tillfredsställande och jag känner att jag fick ännu mer valuta för pengarna, såhär nästan ett år efter inköpet.



En flaska tappades utanför Svedala så jag passade på att stanna till för en fotostund och njuta av det dimmiga vädret. Det var typ 50 meters fri sikt. Jättespännande möte med en dimgrå bil som bara dök upp från ingenstans.



Velodromen i Trelleborg var dock inte i sitt bästa skick. Om inte något magiskt händer på en vecka blir det nog inte några varv nästa lördag. Inte på cykel i alla fall...



Den allra bästa vårklassiker-dimman lättade efter att vi intagit en kopp kaffe på Huses Pizzeria i Trelleborg. Det blåste lätt motvind på väg till Trelleborg så nu väntade medvind och solskenscykling hemåt. När tempen visade +10 hade det bildats tio små sjöar som jag doppade fingrarna i.Handskar åkte av, jag brukar vara en riktigt köldkänslig människa så jag hade på mig vinterhandskarna idag... Så förbaskat underbart härligt vårväder!


Foto: Jens Rasmus Andersson

Giro d'Italia till Danmark 2012?

Det tisslas och tasslas på det här med internet om att Giro d'Italia ska starta i Danmark 2012. Närmare bestämt i Jylländska Herning. Jag börjar packa utflyktskorgen redan nu.

Enligt DR Sporten via Italian Cycling Journal. Kolla också här.