CykelCity Gran Fondo Eslöv

Känslan av att vara nöjd är en härlig känsla. Att överraska sig själv är en härlig överraskning. Att cykla i solsken och backar är härligt.

CykelCitys Gran Fondo i Eslöv gick över förväntan. Dagarna innan höll jag på och nojade om att målet skulle hinna stänga innan jag kunde rulla i mål, kanske var det lite onödigt mycket nedvärderande av min förmåga, men jag var på riktigt ganska orolig över backarna. Så här gick det:

Gustav, Christofer och jag hade till en början svårt att hitta en grupp att köra med. Jag tyckte hela tiden att det gick för långsamt och hetsade om att köra ikapp nästa grupp, jag var sjukt otålig. Till slut smög vi in i en grupp om 5-6 pers och körde tillsammans till första backen där våra klättervilliga ben fick oss att lämna dem bakom.

På toppen av första backen behövde Christofer dock lätta på lasten lite så vi stannade till ett par minuter och gruppen körde förbi. Vi trampade på nerför för att komma ikapp (vilket jag tror vi gjorde) men det var förgäves för mellan backe 1 och 2 punkterade jag framdäcket i en grop som ingen varnade för (det var alltså inte mitt fel, det är det aldrig). Gruppen vi körde med då susade vidare medan jag lite för stressad bytte slang på rekordlång tid.

Då var det bara till att jag ikapp igen och strax innan andra backen gjorde vi sällskap med en ny grupp. Dessa ville dock inte hjälpa till med att dra och gnällde på att vi körde för fort... Nåväl, vi skakade av oss dem i backen och i nedförskörningen blev vi upphunna av ett gäng som vilat på toppen. Vi gjorde dem sällskap till den tredje backen där vi fick lämna dem på botten. Här körde vi dessutom ikapp flera av dem vi cyklade med i första gruppen, det var en underbar känsla att passera cyklist efter cyklist i uppförsbacken.

Efter den tredje backen var det lättåkt men nu började låren krampa och som en Triss-vinst dök ett sällskap om tre upp och hjälpte till med dragjobbet. En av dem upptäckte att jag tömt båda flaskorna och gav mig fri tillgång till hans vatten. Det var nog det som gjorde att jag kunde hänga med och hålla vettigt tempo hela vägen till mål. Tack för det.

Och tack Gustav och Christofer för en fin dag. Bilden ovan visar den sadel Christofer lyckades vinna. Själv gick jag tomhänt från lotteriet men det kvittar.