Alltså, hur jävla rövigt är inte livet för proffscyklisterna egentligen? Fredrik Kessiakoff får bara några få dagar innan start reda på att han inte får köra Giro d'Italia i år. Jag hade blivit vansinnig och aldrig lyckats klämma ur mig följande sansade rader om laget:
"Of course I am disappointed having prepared for it all spring, but on the other hand I have no problems accepting and respecting a decision from the team. There will be new challenges ahead." Fredrik Kessiakoff.
Jag förstår ju att alla som får ett sådant besked egentligen hatar den som tagit beslutet, men att bara de som är duktiga på att kontrollera sina känslor lyckas dölja dem. Det är nog bara det som skiljer mig från en proffscyklist, att de kan tänka på sitt levebröd och sina sponsorer innan de reagerar på tråkiga besked. Det och antalet flygmil, men annars är vi nog lika.
kan bara hålla med =(
SvaraRadera