Kristi blogg

Av trafiken till bloggen att döma verkar det finnas en viss nyfikenhet på huruvida det blir en repris på förra årets runda Malmö - Trelleborg - Malmö. Det blir det inte. Däremot finns det planer på att dra ihop något mysigt till Kristi himmelsfärdsdag. Jag tänker mig att vi passerar en jävla massa kyrkor på typ 10 mil. Undrar om 100 är möjligt? Vad sägs om det?

Innehållslös kväll löst

Velogogo går alltid att lita på när livet känns innehållslöst en onsdagskväll:

De dimhöljda bergens lamm

Det var helt makalöst vackert i dimman idag. Jag och Christofer såg säkert 15-20 cyklister i varselkläder men ingen av dem såg nog oss i våra grå och svarta nyanser. Då jag är tämligen nojig av mig tyckte jag det var lite obehagligt att vara osynlig på de mer trafikerade vägarna. Men oron varade inte så länge, jag fick fullt upp med att suga hjul.

Dimman gjorde det svårt att bära glasögon, vattnet lade sig i vägen mellan mig och vägen så det fick bli till att stoppa dem i fickan på ulltröjan som tack vare den fuktiga luften såg ut att nästan vakna till liv och börja bräka. Tyvärr var det nog bara ett litet lamm som fick strippa när tröjan skulle sys och inte någon get, de 621 metrarna uppåt var nämligen lika jobbiga som vanligt. Hur fan ska jag överleva Mallorca?

Det verkar ha blivit standard att sladda runt på grusväg nuförtiden. Vad hände? Finns det någon som vill tjäna en hacka betalar jag gärna för att slippa tvätta cykeln.

Fukten samlades i skägget på Christofer och i hans telefon som dog när han skulle filma. Har du tur hanns det ändå med att bli någon sekund innan den dog, för då kan du få chansen att se mig slira lite i de dimhöljda bergen.

Fredagsfys med kunskap

Idag har jag lärt mig tre saker:

1. jag kan ta i om jag bara har motivationen eller frustrationen
2. flugorna har vaknat så nu måste jag träna på att stänga munnen innan det blir trångt i käften
3. gödsel luktar för jävligt

 Inte illa för en lärare.

För stor

Ramlade in på en rolig bildsamling idag och tänkte att du också skulle kunna uppskatta Jorge Ramón López bilder här. Jag tycker det känns helt livsfarligt att vara barn och cykla. För stora cyklar, för stora barn, för små cyklar och för skarpa svängar. Jag ryser.

Asså, kan inte någon hjälpa ungarna med en bike fit?

Platsbrist

Det finns vissa nackdelar med att bo trångt i lägenhet och inte ha någon bra plats för cykelmek...

Fuktigt och fint

 Det var en fuktig och fin runda idag. Via turistattraktioner som bland annat Södra Sallerup, Bjärshög, Mölleberga, Klågerup, Hyby, Torup och Skabersjöby gick resa tillsammans med Christofer. En kaffe på Statarmuseet hann vi med också. Nu en halvtimme kvar till kaffe och tv. Välkommen våren! Idag två veckor kvar till Mallorca. Fy fan vad pepp!

Slangar

Min kompis Karin gör helt makalöst fina grejer i alla möjliga sorters material och uttryck. Nu har hon gett sig i kast med cykelslangar och tillverkar bland annat grymma hängslen och laptop-fodral.

 Finns till försäljning inom kort hos Cyklism Malmö. Under tiden kan du beundra alla andra grejer som Karin gjort här.

Varför är han så dålig?

Hej internet

En kompis, alltså inte jag, har problem. Han kan jättemycket om att cykla, om cykelsport och om att träna. Han konsumerar all media som har med cykel att göra, han bloggar till och med om sitt eget cyklande i tro om att någon skulle bry sig. Han kan allt rent teoretiskt om att cykla skitfort men han kan inte överföra det till praktik. Det går alltid väldigt långsamt och minst lilla backe knäcker honom. Vad gör han för fel?

Igår skickade han bilden ovan till mig. Sa att han var tvungen att trycka i sig en bar för att återhämta sig efter att bestigit berget.

Varför är han så dålig?

Tacksam för svar.

Kålsupare

Följande scenario utspelade sig idag på väg ut mor dagens pass:
Ståendes vid rödljus, hörandes sirener närma sig någonstans ifrån. Avvaktar, ser att det blir grönt men ser också polisbil närma sig i hög fart. Ser personbil köra ut strax framför polisen, antingen för att föraren inte var uppmärksam (det vill säga helt jävla ouppmärksam) eller för att föraren var dum i huvudet. Beteendet föranledde från mig ett suckande och skakande på huvudet.

När polisbilen passerat är det fortfarande grönt så jag börjar rulla, aspeppad på att träna i det fina och varma vårdvädret. Helt jävla ouppmärksam på att det kommer en ambulans efter polisbilen får jag klämma åt bromsen hårt för att inte ställa mig framför ambulansen. Hamnar således snyggt mitt i körbanan samtidigt som ljusen slår om...

Idiotiska bilförare. Idiotiska cyklister.

I övrigt kan det sägas att det fungerade att köra utan skoöverdrag men med vårstrumpor i ungefär en timme. Sedan började det kyla lite, så efter ytterligare 30 minuter hade jag nog ångrat mig. Men för dagens pass var det helt perfekt!

Det är inte lätt

Nej, det är inte lätt att vara otränad och cykla i motvind. Det var mest det jag ville säga.

Nerför

Ibland gör jag saker utan att tänka mig för. Jag blir impulsiv och dum. Ibland tänker jag efter riktigt noga men så blir det fel ändå.

Så blev det i söndags när jag bestämde mig för att följa med på rekognoseringsrunda inför Girot och valde att göra detta på den vita fina fincykeln. Jag visste att det vankades grusväg men hoppas så hårt att det skulle vara torr sådan att all logik försvann. Det var nämligen lera, sand, gyttja och skit. Nu är cykeln i delar och jag försöker hitta tid till att göra rent och smörja upp.

Det var även en dag som bjöd på dramatik i form av att bli nekad tillträde till tåget med motiveringen att det var fullt med cyklar (dvs att alla tre cykelplatser var upptagna). Detta gav två av oss tillfälle att bekanta oss med varandra, en kopp kaffe och perrongen i väntan på nästa tåg. Eftersom bansträckningen är lite hemlig kan jag bara avslöja att vi tog tåget till en ort medan de som kom ombord på det första tåget åkte till en annan ort. Vi möttes sedan upp i en tredje ort men på vägen dit valde delar av det första sällskapet att krascha vilket gav mig tid till att frysa i väntan på att de skulle rulla in till mötesplatsen. Kul grej.

Jag måste bli bättre på att tänka. Och att köra nerför på leriga traktorstigar.

Igång

Nu är säsongen igång på riktigt. Äntligen. Solsken, sällskap. Vår.

Vi hade lite planeringsmöte för Mallorca igår. Peppen stiger och jag får anstränga mig till det yttersta för att inte planera sönder alltihop. Mitt kontrollbehov är inte att leka med.

Efter att Christofer lämnat och vi bestämt att ta ett gemensamt pass idag flyttade jag över grejer från Specialized till Canyon, från aluminium till kolfiber. Från vinter till vår.

Senare åkte vinterpälsen av och så avslutade jag kvällen med avsnitt 18 av Behind the Barriers innan jag somnade på soffan.

Idag blev det således ett pass i solsken och med ett lager med kläder färre än senaste rundan. Varenda dike var fullt med blommor. Typ.

I morgon nya tag med ett lite längre pass. Och så Paris - Nice. Hoppsan vad fort det gick från vinter till vår när det väl satte igång. Nu ska jag bara se till att inte fortsätta ligga sist i Malmö motlut.

Svettigt, tjurigt, soligt.

Känslan av att äntligen hinna och att kunna cykla utomhus var överväldigande idag på eftermiddagen när arbetsbelastningen kunde flyttas åt sidan, och jag i stället fick ägna en halvtimme åt att fundera på hur mycket kläder jag egentligen skulle ha på mig. Strunta i ett lager och hoppas på det bästa eller ta det säkra före det osäkra och bylta på mig?

Jag valde det senare och blev ganska snabbt dyblöt. Så jävla gött! Fatta vilken grej att äntligen kunna klä sig för varmt!

Motvinden gjorde sitt bästa för att kyla ner mig men misslyckades. Däremot lyckades den sno allt vad tempo hette och jag fick tjura mig fram över slätterna, kämpandes för att inte hamna på personsämsta. Jag snuddade vid det.

När jag till slut fick vinden från sidan kom solen fram och det blev lite sådär smått magiskt och vackert och fint och tårdrypande. Det firade jag med att ta fotot ovan. Idag en månad kvar till Mallorca. De senaste två veckornas icketräning retar mig. Tänk om jag måste gå upp för backarna!!!???