Söndagstur

Det var skönt att trampa iväg i ett sansat lillsöndagstempo idag. Jag hade inga ambitioner på något vis, vare sig gällande distans, hastighet eller utveckling utan var mest ute för att lukta på blommorna och känna på solen.

Om jag kan hitta kvittot någon gång ska jag snart skicka pulsbandet till Garmin för service. Det hade varit lite mysigt om de bestämde sig för att skicka mig den svarta Edge 500 istället för den blå som jag har nu, trots att det bara är fel på pulsbandet... Hoppas, hoppas.

Fika del Sol

Idag fick jag möjligheten att röra på fläsket tillsammans med Ola och Philip. Jag misstänkte att fläsket skulle få röra på sig ordentligt eftersom jag i normala fall brukar ha svårt att hänga med, och att försöka hänga med utan att vara i form skulle vara överjävligt svårt. De höll mig dock sällskap till Skanör för fika och en bra bit på tillbakavägen innan ryck efter ryck i medvinden trasade sönder mina lår och jag fick släppa. Det känns dock väldigt fint, för nu är jag tillbaka på sadeln igen.

Misslyckades med fotograferingen idag, fick ju bara med ben och cyklar. Fast, det är ju ändå det viktigaste.

Väckelsecykling

På grund av en veckas sjukdom följd av en veckas apmycket jobb och pissigt väder som i sin tur följdes av en veckas semester cyklade jag idag för första gången på tre veckor. Det blev en kort väckelsesväng för att se om jag fortfarande kom ihåg hur saker och ting fungerade och för att väcka liv i benen.

Eftersom semesterveckan tillbringades på Mallorca utan att cykla var jag plågsamt sugen på att försvinna iväg på en riktig långrunda till några backar, men lyckades turligt nog sansa mig och välja det platta alternativet. Men röv, vad segt det gick. Varje cyklist jag såg på Mallorca kröp fram och jag fnös och tänkte att jag hade cyklat ifrån dem alla, både uppför och utför, men nu inser jag att de här veckornas ofrivilliga träningsuppehåll har satt sina tydliga spår. Tur att pulsbandet strular så jag slapp se hur nära max jag var i mina försök att komma över 30km/t...

Nu har jag sju veckors semester kvar att bli snabb på.

Uppförsbacke

Just nu råder mental uppförsbacke med snortungt huvud och en hals så öm så öm. Egentligen är det skit samma, det kan jag leva med, det som är jobbigt är att det tvingar mig till vila trots att solen skiner och folk sticker ut på rundor både till höger och vänster.

På den sjätte etappen av Critérium du Dauphiné körde Rodriguez en maffig runda upp Le Collet d'Allevard efter att duktigt lyckats undvika att krocka med de kor som fällde andra innan stigningen. Det finns ju sämre saker att göra när man är krank än att kolla på när andra så magnifikt kör uppför. Tack för underhållningen.

Jag har dessutom börjat planera en veckas cykling i de mäktiga Kilsbergen. Det ska bli skoj med lite höghöjdsträning...

Robotcykel

I mitt jobb ingår bland annat att hålla koll på diverse hjälpmedel som skolans elever och lärare skulle kunna använda sig av. Ofta snubblar jag över saker som inte alls fungerar till det jag vill, och här kommer ett sådant exempel:

Qwiki

Istället för att söka på något som eleverna är intresserade av, typ Facebook och rymden, sökte jag på något jag är intresserad av och kunde således förkovra mig i en datoriserad robotröstberättelse om cykel och cykling i olika former. Inte alls användbart, men kul.

I övrigt en stor klump i halsen och täppt näsa lagom timat till stormvindar och regnrusk.

Häckeberga tur och retur

Det har varit så fint de senaste dagarna när vinden har legat på måttliga 4 m/s istället för det vanliga 8 m/s. Idag är dock ordningen återställd vilket Henrik, Olof och jag fick känna på på väg ut till Häckeberga på förmiddagen. Jag hade nästan glömt bort hur mycket jag hatar vinden så det var tur att jag blev påmind.

Jag hade fullt sjå med att hinna med de andra så det blev bara ett foto från dagens tur. Det hade kunnat bli ett till när jag fick för mig att fotografera i nedförsbacke med hård sidvind, men redan efter ett par sekunders fipplande insåg att jag gärna upplever fler sådana här dagar i år och beslöt mig således för att cykla säkert nedför. Fegt, jag vet.

I övrigt är jag också feg i kurvor med grus. Eller bara kurvor där det skulle kunna finnas grus. Jag lyckas inte få bort det ur huvudet hur jag än försöker. Jag funderar på att köra fram och tillbaka i en speciell kurva i slutet av en nedförsbacke där det garanterat finns grus varje gång. Ända tills jag trillar och inser att det bara gör ont, att det inte är värre än så. Hopplöst.

Alldeles, alldeles underbart

Tänk så fantastiskt det kan vara ibland. Jag kräver inte mycket mer av livet just nu än att få cykla i fint väder i gott sällskap. Som bonus blev det idag fläskhästar, kärlek till uniformerad personal och mycket annat på de tio milen.



Från Malmö kl 10, mot Helsingborg via Söderåsen och backen vid Ljungbyhed med fikastopp på Lotta på åsen och sedan tåg hem från Helsingborg. Perfekt, fint och med många skratt. Jag vill tacka Gustav, Christofer, Daniel och Patrick. Utan er hade det inte varit möjligt...




Gustav glömde något på fiket och fick vända och cykla upp igen.

Himmelfärd

Dagen till ära var himlen klarblå och temperaturen alldeles lagom. Victor, Patrick, Ola och Philip och jag på för mig tämligen okända vägar. 100 km varav några på grusvägar, stundtals i snacktempo och med lite rastande blev snitthastigheten 29.5 km/t vilket känns alldeles lagom nu när jag sitter och hungrar ihjäl eftersom ingen handlat i vårt hushåll...





Pulsmätningen fortsätter att trilskas titt som tätt vilket börjar bli lite irriterande, samtidigt har jag blivit bättre på att känna ansträngningsnivån utan teknik och det får väl anses vara en vinst. Eller så har blivit så grymt duktig på att få ner pulsen till viloläge att jag kan gå från 141 till 66 på ett par kilometer...