Strade Bianche i Skåne

Äntligen var det dags att stirra förkylningen i vitögat och helt enkelt bara trampa lite. Efter lite roddande fick jag med mig Alexander och Christian, den senare på premiärtur och som lämnade oss andra efter ett par mil. Kul att ha dig ute igen, Christian.

Jag hade ritat ut en ny runda som i promenadtempo skulle runda naturreservatet i Skrylle och sedan leda hem igen. När jag satt där och ritade noterade jag aldrig att jag ritade en runda på grusväg. Även om cykeln har några mil på nacken nu är den ändå så pass ny att jag är lite fånigt rädd om den. Men efter att ha velat lite hit och velat lite dit körde vi vidare på den planerade rutten.



Vi belönades med ett makalöst vackert landskap och jag tjatade på Alexander att njuta av naturen. Själv hade jag fullt sjå med att hålla cykeln på vägen. Skoj! Jag tror det blir fler grusvägar i år.



I trakterna kring Kongsmarken hamnade vi bakom en traktor med gödsel som skvätte ut över vägen. Här fick jag koncentrera mig för att inte spinna loss i koskit samtidigt som stanken fick mig att bli yr. Inte långt efter det började vi känna oss lite jagade av en kvinna i signalväst som vi kört om tidigare. Hon kom närmare och närmare ju fler backarna blev. Visst, vi hade bestämt oss för att rulla runt på 25 km/h men så snabbt kunde hon bara inte köra. När vi stannade till lite för att kolla GPS susade hon förbi på sin elcykel. Jag har aldrig varit så glad över att se en elcykel i hela mitt liv.

En skön dag i solen som inte verkar ha gjort mig sjukare. Bra, nu kör jag vidare.