Lag(om)tempo

I afton fick Pista Malmø (idag bestående av Ola och Patch) möjlighet att cykla med en riktigt usel tempocyklist på Onsdagsspurtens lagtempo. Jag menar inte fjärde lagmedlemmen Olof, utan undertecknad. Jag fattar faktiskt inte hur man gör! I dagarna har jag kommit fram till att jag inte är någon bergsget, inte någon spurtare, inte någon tempospecialist och inte heller särskilt bra på att cykla långt. Jag är med andra ord en all round-cyklist, all round lagom dålig.

Nåja, jag har kul ändå. Med hjälp av mig lyckades vi placera oss på fjärde plats. Helt ok med tanke på att det var fem lag som startade... Bra kört Olof, Ola och Patch. Utan er hade jag fortfarande trampat på i 20 knyck någonstans mellan Skabersjöby och Almåsa.

Att göra det

Äntligen fick jag göra det! Cykla i solsken och i sällskap, som jag har längtat efter den kombinationen. Det var nästan att jag hade glömt bort hur det är att bli varm och att hålla ordning på andra än mig själv på vägen. Spännande! Tack Gustav, tack Ola.



I morgon kväll blir det lagtempo och på fredag funderar jag på att göra ett försök på Almåsa Öppna. Jag har ju ingen chans att placera mig på någon topplista, men jag gillar idén så mycket att jag bara måste bidra med ett försök, oavsett resultat. Kanske, går det för långsamt behåller jag nog tiden för mig själv...

Ånnaboda upp. Och ner

Mellan nytta och nöje idag blev det en retur till Ånnabodabacken. Medvind dit och en underbar kränkning av en traktor gjorde att jag trots ryggvärken strålade ikapp med solen som tittade fram titt som tätt. Uppe på berget regnade det dock fläckvis vilket gjorde att den nedre delen av utförsåkningen fick ske med handen på bromsen igen. Fegis.



Som alltid, eller i alla fall oftast, när vinden blåser i färdriktningen på en runda brukar det resultera i motvind på vägen tillbaka. Idag var det en sådan vanlig dag. Väl nere från berget och ute på slätten var det blåsigt värre och jag lyckades inte hålla tempot tillräckligt högt vilket ledde till att jag helt fånigt gav upp och rullade hemåt. Det var asgött.



Nåja, det har ändå blivit några fler höjdmeter än vanligt. Men jag är inte nöjd, jag hade hoppats på fler vägar över Kilsbergen men mina navigeringskunskaper är lika usla som mina cykelkunskaper. I morgon bär det av hemåt igen.

En kortis i kulturlandskap

Igår blev det en kortis mellan montering av möbler och kantarellmacka i stundtals soligt väder. Jag hade ingen aning om i vilken riktning jag skulle köra, inte hur långt och inte hur mycket jag skulle anstränga mig. En högst osäker tur med andra ord.

Så fort jag hoppat upp och började ta i kändes det i ryggen att jag gått framåtböjd och lyft tungt hela dagen. Den gamla diskrubbningen gjorde det helt omöjligt att lägga lite tyngd på pedalerna så det var tur att det blev nedförsbacke hela rundan (fattar dock inte hur det gick till, enligt Garmin skiljer det 67 meter mellan start- och målpunkt och det kan jag säga att någon sådan backe finns det inte där...).



Ganska snabbt kom hungern krypande och eftersom jag visste att det vankade nyplockade, nyrensade och nystekta kantareller hemma fick det bli en kortis när jag förstod att den möjligheten fanns. Jag hann dock med att skåda ett rådjur med två kid, två träkyrkor, en pampig herrgård, en klosterruin, underbara landsvägar, naturreservat och mörk skog. En finfin runda.

Grå cykling

Idag skiner solen och jag fick anstränga mig för att inte rusa ut till cykeln det första jag gjorde. Benen är dock tämligen sega och opigga men solen brukar avhjälpa den värsta trögheten. Får se vad so hinns med.

Gårdagen var grå och hemsk. Jag var livrädd för att bli duschad eftersom temperaturen låg runt 15°C när jag rullade iväg men det blev bara några stänk efter ett par mil. Som vanligt hade jag lyckats rita ut en helt värdelös rutt vilken ledde mig upp på en väg med mitträcke och farligheter så jag vände och chansade på en annan väg. Det resulterade i en cirka en mil längre tur än planerat, bara för att vägen till höger (som jag förstod skulle innebära en förlängning) råkade börja med en uppförsbacke. I'm a sucker for uppförsbackar just nu.




Det blev en hel del ås-cyklande. Alla vägar här verkar vara dragna längs med åsar så det går upp och ner hela tiden. Det blev även ofrivillig grusvägs-cyklande och en påhälsning av väggen innan jag var tillbaka. Och en dator som slutade fungera helt och hållet en lång stund. Men när jag mätte i efterhand blev det knappt 82 km på cirka 2.40, vilket jag tvingar mig själv att vara nöjd med för en dag utan sol.

Blixt och dunder

Är hemma hos föräldrarna utanför Örebro och har givetvis med mig cykeln i hopp om att få tillryggalägga ett antal km i Kilsbergen. Dagens mål var väldigt diffust då det regnade och regnade och sedan helt plötsligt slutade regna och jag något stressad fick passa på. Med bara frukost och kanelbullar i magen stack jag iväg strax efter kl 16 för att köra Matsabacken vid Filipshyttan.

I det stressade läget förde jag över fel data till datorn och fick således köra på känn, vilket börjar bli en vana nu men som resulterade i att jag missade en sväng och istället träffade backen upp till Ånnaboda. Den var inte dum den heller med sina cirka 2 km uppför. Vid ett tillfälle noterade jag att datorn visade lutning på 17% men hoppade sedan ner till 14% vilket kändes mer hanterbart...

Uppe på toppen fick jag vända då jag möttes av idel grusvägar. Sen kom regnet. Ösregnet. Störtskuren och helvetet som nästan övergick till hagel men som stannade vid åska. Hela vägen fylldes med vatten och feg som jag är fick jag bromsa mig ner för backen. Tröttsamt.

Jag hann inte med att fotografera idag då det först var så kul att cykla att jag inte ville strula med kamera och sedan hade krävts en undervattenskamera för att kunna leverera. Tänk på något fint och blött.

Drömmar om Dolph

Den mest skruvade (cykelrelaterade) drömmen på länge underhöll mig i morse. Jag och Dolph Lundgren var i någon slags utbrytning, Dolph hade attackerat och jag jagat ikapp honom lagom till att vi vek av från en större väg in på en mindre allé som ledde upp till ett slott. Inne i slottet fortsatte loppet till fots, halkandes omkring på trägolven med en ögat på cykeldatorns GPS och andra på stora porträttmålningar i olja. Dolph använde en helt vanlig karta för att navigera genom rummen.

Sen väcktes jag innan vi hann gå i mål. Jag antar att jag vann...

Morgonträning - Mäk it Reel

Så fort jag hade föreslagit starttiden 8.30 ångrade jag mig, men kände att jag ändå fick stå mitt kast och ville inte vara fånig och ändra tid. Det kändes bara så tidigt, jag har ju semester!

Kanske var det för tidigt, för det blev bara jag och Olof som vågade livet på de näst intill helt öde vägarna. Fantastiskt lugnt och skönt, tror nästan att det går att räkna antalet omkörande bilar på båda händernas fingrar. Som vanligt när jag cyklar med Olof får jag ta i för allt jag har redan från km noll och det betyder såklart att det blir ett bra träningspass. Idag var fjärde passet den här veckan och det kändes också i benen, men mest var det andningen som kändes helt i obalans. Knäppt och onödigt.



Asså, är det bara jag som tycker att Bianchireklamen på tv är irriterande i sitt uttal? "Bianchi - Mäk it Reel". Eftersom Bianchi numer är en svensk cykel (väl?) förstår jag inte varför de kör med italiensk brytning, "Bijanki - Mejk it Riil" hade väl varit mer passande?

10 x brofäste

Det var inte alls tänkt att det skulle bli någon träning idag, men efter den gråa inledningen på dagen klarnade det upp och kvällen blev varm och väldigt inbjudande. Fortfarande med middagen kvar i munnen bestämde jag mig för en sväng ner till brofästet för att köra lite backintervaller. Det är inte någon lång eller brant backe, 48 meter över havet som högst, men men tager vad man haver och försöker göra det bästa av situationen. Den höll dock på att bli runt en centimeter högre vid ett tillfälle när middagen ville titta ut och njuta av solskenet... Det är hursomhelst en ruggigt fin backe med grym utsikt över Öresund.

Vilse med vilje

Ibland händer det att jag ritar ut en runda på okända vägar. Många av de gångerna slutar det med att jag cyklar fel och får gå på känn för att det inte bara ska bli närmsta, säkraste vägen hem. Det innebär att det är svårt att uppskatta hur lång en runda egentligen kommer att bli, vilket i sin tur innebär att jag måste hushålla med krafterna i händelse av att rundan skulle bli mycket längre än önskat. Idag var en sådan dag.



Fördelen med att cykla på känn (vilse) är ju att nya vägar kan upptäckas. En sådan valde jag att upptäcka utanför Lund, dvs att inte cykla den planerade vägen. Den planerade vägen visade sig vara en traktorväg med 20-skylt och den var jag inte alls sugen på att köra dagen efter att cykeln fått sig en grundlig tvätt.

Nu trampar de fyra i utbrytningen mot bergspriset på Touren och kaffet är varmt. Semester alltså, vilken uppfinning.

Förutom att ljudnivån är skrämmande hög i förhållande till övriga sändningen gillar jag Skodas reklam skarpt, särskilt massagescenen.:

Semesterlunk

Jag har haft så lite att göra de senaste dagarna att jag glömt bort att rapportera från årets hittills mest motvilliga träningsrunda. Den utfördes i måndags trots att jag inte var sugen, och trots att Christofer inte heller var särskilt sugen. Vi möttes upp, tittade på varandra och det kändes som att båda med tankekraft försökte få den andra att kasta in handduken. Det var det dock ingen som gjorde så det var bara att pinna på. Det blev såklart en väldigt kort tur, men jag lyckades ställa av Christofer i varje backe. Dessvärre berodde det nog på motståndets icke-form snarare än formtopp hos mig... Men men, bilderna visar hur jag till och med hinner fotografera den långsamme i uppförsbackarna.