Känslan av att äntligen hinna och att kunna cykla utomhus var överväldigande idag på eftermiddagen när arbetsbelastningen kunde flyttas åt sidan, och jag i stället fick ägna en halvtimme åt att fundera på hur mycket kläder jag egentligen skulle ha på mig. Strunta i ett lager och hoppas på det bästa eller ta det säkra före det osäkra och bylta på mig?
Jag valde det senare och blev ganska snabbt dyblöt. Så jävla gött! Fatta vilken grej att äntligen kunna klä sig för varmt!
Motvinden gjorde sitt bästa för att kyla ner mig men misslyckades. Däremot lyckades den sno allt vad tempo hette och jag fick tjura mig fram över slätterna, kämpandes för att inte hamna på personsämsta. Jag snuddade vid det.
När jag till slut fick vinden från sidan kom solen fram och det blev lite sådär smått magiskt och vackert och fint och tårdrypande. Det firade jag med att ta fotot ovan. Idag en månad kvar till Mallorca. De senaste två veckornas icketräning retar mig. Tänk om jag måste gå upp för backarna!!!???
Visst var det en härlig dag igår! Ändå lite märkligt hur glatt förvånad man kan bli varje vår, som att vintern just denna gång aldrig skulle ta slut.. ;-)
SvaraRadera