För mig börjar ett distanspass någonstans vid 80-90 km. Min klena kropp tycker då att jag har varit väldigt duktig och jag brukar unna mig något gott och osunt efter dessa mil.
Efter gårdagens hemskheter ville jag verkligen bara glida runt på en kort liten tur. Så blev det dock inte utan vi landade på dryga 80 km och vips så var den vilan borta. Jag försöker intala mig (och Christofer med som tröttnat på mitt ynkliga gnäll) att det jag inte dör av blir jag starkare av. Men jag vet att just nu blir jag bara svagare och svagare för varje pass. Men sen, då jävlar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar