Högt över havet

Ja, gårdagens pass var något att minnas. Tyvärr minns jag inte den sista timmen så bra, det var mest ett yrande och vinglande. Minns att jag somnade på asfalten utanför snabbköpet när Christofer skulle handla nödproviant.

Har också ett vagt minne av att jag stannade i sista backen för att slänga cykeln utför stupet samt letade efter ett träd att hänga mig i. Tankar om att jag aldrig skulle cykla igen. Någonsin.

Efter middagen blev det dock lite bättre igen. Kanske vill jag cykla lite idag ändå...