Jag slog dock följe en bit och cyklade väl knappt halva deras distans på knappt 20 mil. På vägen ut genom Häckeberga cyklar vi om en trio som sedan passerar oss vid ett vägskäl där vi stannat för att vinka adjö. Små horn växte ut och jag kände att jag hade något att jaga, tyvärr kom jag ikapp dem lite för tidigt för efter det hade jag bara motvinden att besegra.
Att en i trion hade backspegel och en allmänt cykelovan uppsyn noterar jag som oväsentligt i boken med segrar.
Edit: Christofer tyckte jag skulle blogga om den äldre damen som trillat och som vi hjälpte på fötter. Så. +karma
Halvlångt är också härligt!
SvaraRaderaVisst! Men fan så klen en känner sig när alla andra cyklar 200km... Jag får nog ta en kanelbulle till och se om jag blir snabbare.
SvaraRadera