Vårpremiär

Äntligen var det dags för lite cykling. Jag fick känna på resultatet av tre, fyra månaders inaktivitet. Istället för att bli snabb och stark blev jag ynklig och långsam. Väldigt långsam, men det skiter jag i för nu är det vår.

Det började med att jag försökte rycka ifrån Christofer i en uppförsbacke. Det funkade skitbra! I typ tjugo meter sen flåsade han mig i nacken, på vänster kind och sen såg jag bara bakhjulet. Kul. Skitkul att bli så förnedrad på premiären.

Vi har ju egentligen inte några backar att tala om här i Malmö med omnejd. Men den första lilla backen fick pulsen att hoppa jämfota rakt upp mot strupen. Flämt och flås och stön.



Efter lite utförsåkning vände vi hemåt och började prata om träningsläger på någon varm ö. Till nästa år alltså, för nu är våren här har jag bestämt så det är för sent att lämna den bistra vintern. Vi mötte dessutom flera andra cyklister på vägarna. Det är ett bra vårtecken om något.

Undertecknad gör sig inte särskilt bra på bild, men idag bjuder jag på det. Jag rättar till handsken efter att ha fotograferat, inget annat.