Brr och mmm

Det är ju bara för fantastiskt härligt att cykla när solen skiner. En får liksom skita i att kroppen värker på fler ställen än möjligt och trotsa inställt sällskap och njuta solo i solen. Den nya favoriten Vinningevägen från Staffanstorpshållet gjorde den bitande +2-gradiga värmen och den konstanta sidvinden på 8 m/s till nästan en magisk stund.

Men eftersom jag är sjukt otränad och lättfrusen blev det liksom en runda på 36 km med ömsom vin, ömsom vatten. Ris och ros. Svart och vitt. Följande dialog förde jag med mig själv:

- Men helvete vad det blev kallt och jobbigt.
- Åh, så maffigt!
- Nu dör jag.
- Det här är livet!

Osv.