Det går ta mig fan inte när det handlar om min kropp.
En blåsig dag med en väggning utan dess like efter 3/4 av turen. När det var dags för medvind hade jag ingen lust att cykla längre så det gick inte att njuta av läget. Jag blev så hungrig och såg bara mat framför mig, först när jag blundade men sen även när jag hålögt stirrade på bakhjulet framför mig som med jämna mellanrum försvann mot horisonten.
Bilden ovan är så talande för hur det kändes idag. Jag vet inte om kameran kände mitt tillstånd genom pekfingret eller hur det gick till men det känns fint att ha en grym kamera när benen jag har närmast kan liknas vid två skitfeta geléråttor.
Men det var varmt och skönt ute idag och de nya glasögonen från Uvex fungerade fint i solen.
Tack för fin tur igår. Fast det var goare idag, lite mindre blåst o lite varmare. Nu kanske jag börjar känna mig som en cyklist igen efter en lång vinter!
SvaraRadera