Plågan

Vilket underbart påhitt det var att cykla drygt 10 mil i medvind på cirka 10 m/s. Jag hann inte riktigt bli trött förrän vi var framme (vilket betyder att jag cyklade för långsamt, jag vet) i Simrishamn. Däremot hann jag bli både blöt och solbränd i ett sjukt omväxlande väder.

I sällskap av Christofer, Philip, Patch, Kristian och Johan upptäcktes det för mig nya vägar bortanför Blentarp. Vi cyklade bland annat förbi orten med det fantastiskt deppiga namnet Plågan, och jag bestämde mig för att flytta på en gång. Fatta vilka möjligheter till gnäll det uppstår om en bor i Plågan.

När vi kom fram till Simrishamn trodde jag att vi var framme, men det visade sig att vi bara kommit till prologen...

Guld och gröna skogar

Det soliga väder som i skrivande stund värmer Malmö lös med sin frånvaro mellan 10 och 12 idag. Det gjorde den blåsiga rundan på ovana vägar något kylslagen och jag längtade till värmen.

I en doserad kurva på Bara kyrkoväg kändes det lite som Mallorca vilket gjorde längtan efter sol än starkare.

Det klarnade dock upp fint på slutet så mina köttklumpar till ben åtminstone fick lite färg. Nu kan jag använda dem till annat än att blända bilister.

Slut från SMHI.

Fredagsfys och arkivmys

Ett blåsigt pass med årets högsta snitthastighet efter dagens Giro-etapp. Tack vare Christofer som lurade ut soffpotatisen. En usel träningsvecka med bristande motivation. Nu ska det bli ordning igen.

Jag nickade till då och då i soffan eftersom Vacchis och Adamssons asgarv över typ ingenting inte var närvarande i sändningen på danska TV2. I och med flytten blev jag av med Eurosport. Inte nog med att jag slår huvudet i väggen när jag vaknar för att jag glömmer bort att rummet inte ser likadant ut som det gamla, nu måste jag dessutom följa resten av säsongen utan V och A. Ett konstigt liv.


Filmarkivet fortsätter att leverera spännande filmer. Om vi tolkar spännande väldigt fritt. Det spännande börjar vid 02:19.

Känslan

Den konstiga känslan efter att ha sålt en cykel. Lite smutsig, lite tom. Kommer jag ångra mig?

Äntligen! Raps!

 

Äntligen lite tid över vid rätt tillfälle för att träna. Det var liksom slut på ursäkter och helt enkelt dags att njuta.

Det har hänt en del i naturen och på åkrarna sedan sist. Lite grönare och lite gulare. Även vägarna hade förändrats, min standardrunda hade helt plötsligt förvandlats till grusväg så jag fick vända runt inte mindre än vid tre tillfällen. Surt, men det verkar som att det ska bli ny, snabb asfalt efter att gruset fått ligga till sig lite.

Annars en massa vilda djur, punkterade cyklister och en och annan nära döden-upplevelse. Standard.

Huset som vår nya lägenhet ligger i är utrustat med hiss och det var en konstig känsla att inte steppandes halka omkring på väg ner och upp med cykeln på axeln. Saknade det nästan.